0

Långsiktiga mål och Mental Breakdown

För sex månader sen började jag att löpträna. Jag har aldrig varit en löpare och jag är definitivt inte välsignad med en genetisk ”löparfysik”. Däremot har jag alltid tyckt om att springa när jag väl springer. En kväll hittade jag ett inlägg av en användare på ett nätforum

som hade gjort stora framsteg med sin löpning genom en app: Couch to 5k. Storyn inspirerade mig, jag kände även viss skam, främst för att den här individen hade långt ifrån samma kroppsliga förutsättningar som mig själv.

Appen var utformad för att hjälpa nybörjare från att aldrig ha sprungit till att springa en distans på 5km. Under en åttaveckors period så löptränade han i snitt tre löp pass i veckan. Syftet var att öka intensiteten gradvis så att hans leder och muskler skulle hinna härdas och stärkas inför den slutgiltiga distansen på 5km. Jag såg hur den här individen kämpade i motgångar mot sitt psyke, mot sin vikt och mot alla som hade sagt att han inte kommer att klara av det. Did he make it? You bet he did!


Min löpträning har inte varit någon dans på rosor direkt, jag har kommit hem från jobbet flera gånger och vartenda cell i kroppen har velat kasta in handduken, ”jävlar va skönt det hade varit att gå och lägga sig i soffan, eller ta en tupplur”. Andra dagar har jag känt mig på topp inför en löprunda, men kort efter starten så inser jag hur otroligt tunga benen är, jag känner mig 10 kilo tyngre än vad jag är, men likväl kämpat mig igenom, om och om och om igen…. Jag har varit rädd för att skada mig, jag har sprungit för snabbt och gått in i den berömda löparväggen och blivit så jävla förbannad på mig själv, jag har sprungit för sakta, jag har haft värk i vartenda muskel i kroppen, jag har inte kunnat gå utan vadvärk, jag har nästan blivit påkörd, inte bara en gång utan 3 gånger.

Löpningen är för mig synonmy med mål i livet. Jag delar upp mina mål i två fack.

1. Kortsiktiga mål ( tex. Jag vill kunna springa 3 dagar i veckan eller 5km )
2. Långsiktiga mål ( tex jag vill kunna springa ett halvmarathon och därefter ett marathon )

Vilket av ovanstående tror du känns bäst att uppnå och varför?
Annat exempel på tydliga mål är

1. Kortsiktiga mål ( tex. Jag vill kunna spara 3000kr varje månad )
2. Långsiktiga mål ( tex jag vill kunna pensionera mig innan jag är 55 )

Jag vet ännu inte hur det känns att förtidspensionera sig. Såhär långt har jag uppnått några av mina långsiktiga mål i livet. När jag sprang mitt första halvmaraton så var jag redan vid halva tävlingen uppe på 95% av min max puls, och någon tanke på att sjunka hade inte pulsen, jag trodde någonstans under de sista fyra kilometerna att jag skulle tuppa av, vilken sekund som helst. Jag gick i mål 8 sekunder efter min mål-tid, men jag hade gett precis allt som min kropp klarade av, jag hade inte en promille kvar, jag var nollad…. När jag träffade min partner efter mållinjen var jag nära på att bryta ihop och böla. Jag vet inte vad som hände… men det kändes obeskrivligt, det måste ha varit en mental-breakdown.

I livet så är de långsiktiga målen de man oftast jublar över, men resan dit är minst lika viktig, blod, svett, tårar, glädje, ilska, framgång, motgång, skratt, gråt. Allt detta är sånt vi möter på vägen mot våra långsiktiga mål. Vägen går genom de kortsiktiga målen, de kortsiktiga målen är vår vardag och vardagen måste få präglas av inte bara blod, svett  och tårar men även av glädje, lycka, kärlek och allt det andra som ger oss mening i livet.

Livet är inte rättvist, ibland kommer de kortsiktiga målen och din vardag att vilja sätta käppar och farthinder för dina långsiktiga mål i livet. Du kanske känner att du vill ge upp, men du kanske är 300 meter från målet, eller 100 meter från målet, eller bara 50 meter från målet? Är du beredd att ge allt du har för att uppnå dina mål i livet?

the_erk

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *